|
|
FRAMSTÅENDE HUNDAR |
||
| När man talar om framstående Working Kelpies, kommer man naturligtvis först att tänka på den första Kelpie, eller Gleeson´s Kelpie som hon också kallades., eftersom hon var en av grundpelarna för rasen, och på hennes dotter King´s Kelpie eftersom det var hennes framstående prestation på vallhundstävlingen i Forbes, New South Wales, som bidrog till att rasen fick sitt namn. Gleesons´s Kelpie.Uppgifterna om henne är mycket knapphändiga, Vi vet att hon troligen var född alldeles i början av 1870-talet och att hon var black and tan-färgad. En del källor uppger att hon var släthårig och hade ståndöron, andra hävdar att hon var mera långhårig och hade hängöron. Det sägs att hon var en enastående vallhund, hon kunde bl a valla ett får flera kilometer om det behövdes. Hon parades flera gånger med Moss, en helsvart hane efter Yarrawonga Clyde undan Rutherford Lassie., och bland deras avkommor kan nämnas Keogh´s Swan, Lass även kallad Old Girl,Wylie , Clyde och Gay, som giick vidare i aveln. Gleeson´s Kelpie fick även en kull e. Caesar (e Brutus u Jenny), som framför allt är minnesvärd, därför att den innehöll en liten black and tan-färgad tik som kom att ge rasen dess namn, nämligen King´s Kelpie. 
King´s Kelpie. Hon föddes troligen 1875 och när hon var fyra år
gammal startade hon i det örsta vallhundsprovet i Forbes, NSW, (1879),
där hennes utmärkta arbete väckte stor uppmärksamhet. Hon delade första
platsen med Gibson´s Tweed, som hämtats upp från Tasmanien enbart för
denna tävling. King´s Kelpie. Hon föddes troligen 1875 och när hon var
fyra år gammal startade hon i det första vallhundsprovet i Forbes, NSW,
(1879), där hennes utmärkta arbete väckte stor uppmärksamhet. Hon delade
första platsen med Gibson´s Tweed, som hämtats upp från Tasmanien enbart
för denna tävling.
Hon parades också med Moss och gav ett flertal framstående avkomlingar, bl a Gibson´s Grand Flaneur, också framgångsrik på vallhundstävlingar. Han delade t ex första platsen på tävlingen i Forbes 1881 med Kings Clyde (e Moss u en dotter till Gleeson´s Kelpie) King´s Kelpie parades även med Laddie (en kullbror till Caesar) och producerade bl a Sally, som blev mor till Barb, en helsvart hund, vars avkomlingar visade sig vara tuffa och ha bra tryck och därför kallades Barbs och förmodades vara en särskild ras. King och hans partner McCleod fortsatte att bygga på dessa linjer och hundar som de köpte av John Quinn., men importerade också nya hundar från Nya Zeeland och Skottland. Bla a tiken Hindhope Jed, som omnämns som Border Collie i en annons om valpar. Det lär vara första gången rasnamnet Border Collie någonsin användts, i England hade man ännu inte börjat bruka det. Valparna som utannonserades var fallna efter Coil och Wallace (båda Kelpies) undan Biddy (Kelpie) och Hindhope Jed (Border Collie). Som synes tvekade man inte på den tiden att korsa raserna, man tyckte fortfarande att det inte var så stor skillnad. Men det fanns också de som var kritiska. John Quinn t ex fortsatte att hålla sin avel inom de ursprungliga linjerna. 
Coil (Quinns) Quinn vann vallhundstävlingen i Sydney 1889 med Coil
under mycket dramatiska omständigheter. Efter att ha fullbordat första
dagens tävling med en perfekt runda och maximal poäng (100) råkade hunden
ut för en olycka, så att han blev överkörd och fick ena frambenet benet
brutet. Quinn arbetade med att spjäla benet under natten och eftersom
han kvalificerat sig för finalen, begärde han tillstånd av domaren och
tävlingssekreteraren att få starta trots skadan. Detta beviljades och
Coil gjorde återigen en perfekt runda med maximal poäng, trots att han
arbetade på tre benen med det skadade benet dinglande. Han erövrade därmed
första priset och hade satt ett rekord som ingen på länge kunde uppnå.
Efter den bedriften fick han hederstiteln The Immortal Coil. Coil var linjeavlad på de första Kelpiena. Han var fallen efter Clyde (Wallis) undan Gay (Beveridge). Clydes far Bland II förmodas vara efter Moss undan Gleesons Kelpie och hans mor var efter Caesar u Gleesons Kelpie. Coils mor, Gay, var dotter till Luby (efter Nero, helbror till Caesar). Många framstående tävlingshundar har Coil minst en gång i stamtavlan. |
||
 King´s
Biddy vallar en kyckling in i en konservburk |
Biddy Partnerskapet King & McLeod bedrev aggressiv marknadsföring av sina hundar, vilket kanske inte var så vanligt på den tiden. I en annons i The Sydney Morning Herald i september 1901 om valpar, framhåller de särskilt Biddy, "Champion Puppy of 1901", som startat 7 gånger, vunnit 4 och besegrat bl a Coil, Neede, Tweed,Wallace och en rång rad andra hundar. |
|
| Hon hade också rekordet på 7 minuter genom hindren, malteserkorset
och fållan,. Några år senare slutade man använda malteserkorset på tävlingar
då det ansågs för svårt. Följande år,1902, vann Biddy också tävlingen
i Sydney.
Biddy var fallen efter Rufus (e Boss u Trilby, syster till Coil) undan Kelp och var röd till färgen. Hon parades med flera framstående hundar, bl a Coil och kom att betyda mycket för aveln. En valp i den kombinationen var Biddy´s Daughter, som segrade i Sydney 1905 (före Wallace) genom att uppnå sin faders rekord 200 p. Biddy parades också med Tweed of Roxburgh, sn stor röd Border Collie som King & McCleod importerat Liksom de parade Col med Hindhope Jed, en annan importerad BC. Dessa parningar är intressanata, även om de ej påverkade Kelpierasens utveckling. De kom nämligen att ha ett visst inflytande på Border Colliens utveckling i Australasien. De kom nämligen så småningom att ge upphov till Bantry Girl, som blev oerhört framgångsrik på tävlingsbanan och även i aveln, eftersom hon blev stammor för Frank Whittingtons uppfödning av Border Collies och därmed för flera avelshundar. Vissa käller nämner Bantry Girl som Kelpie, men de flesta anser att hon var en BC. Hon var fallen efter segraren på Sydney- tävlingen King & McLeods Bantry, som för sin tidigare ägare tävlat under namnet Banshee. Hans far Wallace var Kelpie och modern Ancrum Jed BC. Bantry Girl hade också Kelpie både på mödernet och fädernet eftersom hon var fallen efter Bereft (e Coil, Kelpie u Maudie, BC) undan Daughter of Biddy (e Tweed of Roxburgh, BC u Biddy, Kelpie). |
||
Red Hope En annan berömd hund från de först decennierna av 1900-talet var Red Hope, som sägs vara fallen e Quinns Nigger u Quinns Nell. Han inköptes 1919 för 50 pund – en stor summa på den tiden – av Arthur Kemp, som var en mycket väkänd uppfödare och tränare av Kelpies. Han vann 19 vallhundstävlingar och blev placerad i ytterligare 36, och deltog i mästerskapen i Sydney två gånger, 1920 och 1926. Mr Kemp ägde honom melland 1919 och 1929 och under den tioårsperioden blev han en av de mest berömda Kelpiena under 1900-talets första del. Red Hope visade sig också ge bra avkomlingar och han blev mycket eftersökt som avelshund Han var bl a far till Scanlons Dell, en av de avelstikar som låtit mest tala om sig. Han blev också far till Brown Hope, som sedan parades tillbaka på Scanlons Dell och producerade Currawang Last Hope, som i sin tur producerade Currawang Wamba, troligen Jack Goodfellows sista avelshund. 
Red Hope på tävling. Foto med tillstånd av Frank Scanlon Don O´Currawang Ett barnbarn till Red Hope hade också stora framgångar på tävlingsbanorna, bl a placerade han sig bland de främsta på 49 tävlingar runt om i landet. Han vann Riverina Championship två gånger och placerade sig på någon av de främsta platserna åtta gånger I Sydney-tävlingarna. Han kom på andra plats där 1939 och blev trea 1940. Bland hans avkomlingar kan märkas bland andra Scanlons Don I och Currawang Nap, som inköptes från Framk Scanlon av H.B.Morrice, Artesian Kelpies. (fotot nedanför) Don O´Currawang WKC 116, red and tan, född i oktober 1933
Currawang Nap, red and tan, född 21.12.1936 Currawang Wilga 
Currawang Wilga vinner Queensland Cahmpionship. Foto med vänligt tillstånd av Frank Scanlon Wilga föddes upp av Jack Goodfellow och överläts som valp till Frank Scanlon. Han vann alla tävlingar han ställde upp i slutet av 1930-talet oc ansågs av Frank vara en utomordentligt intelligent hund. Han hade full kontroll over fåren och ett enormt förutseende. Det behövdes inga kommandon, han visste vad han skulle göra och kunde klara hindrena på egen hand. Men enligt Frank var han hvudsakligen en tävlingshund. Herb Morrice (som hade prefixet Artesian) lånade Wilga för att tävla i Queensland Championship, eftersom han gärna ville vinna den tävlingen som samlade deltagare ända från Victoria och New Zealand, vilket han också gjorde. Senare såldes Wilga till Jack Forest för 50 pund, som var en stor summa på den tiden, och han fortsatte att vinna tävlingar för sin nye ägare.Av Wilgas avkomlingar kan nämnas Artesian Mulga, Artesan Nulla och Scanlons Nigger, vars namn vi kan hitta i våra hundars stamtavlor.
SCANLONS DELL En av de mest betydelsefulla avelstikarna i Working Kelpiens historia är Scanlons Dell. Hon var fallen e Ring (Haynes), som av en samtida uppfödare beskrevs som den en riktiga fårhunden han någonsin sett. Ring, som fått sitt namn av att han hade en vit krage runt hela halsen, var en avkomling i tredje led till Red Hope och imponerade stort på tävlingar. Vid en tävling i Sydney valdes han ut bland 60 andra att filmas för visning i Förenta staterna. Dells mor var Nellie (Purcells) , vars mor enligt uppgift var avkomling i fjärde led till Coil (The Immortal Colil). Men fastän Dell vann tävlingar så låg hennes storhet inte på tävlingsbanan utan på hennes förmåga att producera framstående avkomlingar med ett stort antal olika hanhundar. Enligt Tony Parsons kan hennes infrlytande på rasen jämföras med tikar som Biddy och Biddy´s Daughter, som lade grunden till rasens framgångar.Hon var bla a mor till Artesian Mulga /e Currawang Wilga), Scanlons Don I (e Don o´Currawang) , Scanlons Flash (e Quninn´s Boyi Blue) och Woombi Jill (e Kemp´s Badge)..
|
||
 Shanahans Loo En tik som haft mycket stort inflytande på senare tiders Kelpies, är Shanahans Loo. Hon var fallen e Inglewood Ned (avkomling till Red Hope i fjärde led) u Scanlons Tippy. Det har tvistats om vem som egentligen födde upp henne.Frank Scanlon har hävdat att det var han och i stamtavlorna omnämns hon ibland som Scanlons Loo, men Jack Shanahan som ägde Tippy säger att han födde upp henne och levererade både henne och kullbrodern Shanahans Ben till Frank. Hur som helst så förekommer Loo gång på gång i många – för att inte säga de flesta -stamtavlor om man går tillräckligt långt tillbaka. Men hon förärvde sina goda egenskaper till sina egenskaper och hon hade ytterligare ett plus – hon var mycket lätt att styra. Några av hennes avkomlingar som vi möter i våra stamtavlor är Karrawarra Lulu, Karrawarra Pattie, Karrawarra Sergeant och Karrawarra Tammy. Karrawarra Sergeant Sergeant var fallen efter Kanimbla Darby undan Shanahans Loo Han var en stor red and tan och kom som valp till Frank Scanlon, som tränade upp honom. Han såldes sedan till Bert Bromham (Glenville Kelpies), som vann många tävlingar med honom och han blev bästa Kelpie på tävlingarna i Canberra under hundraärsjubileet 1970. Sergeant var en kraftfull hund och han backade aldrig en millimeter om fåren attackerade Som avelshund blev han far till en lång rad utmärkta Glenville-hundar, men han användes också flitigt av andra uppfödare och vi finner ofta hans namn i stamtavlor med prefixen Whites och Wyreema. fortsättn.följer.... | ||
