Stormkappans Working Kelpies
START

 

RASBESKRIVNING

enligt Working Kelpie Council of Australia Inc.


HELHETSINTRYCK 

Mentalitet. Working Kelpien är ytterst arbetsvillig och synnerligen intelligent. Den är öppen och vänlig, livlig men välbalanserad, med god balans mellan iver att arbeta och förmåga att koppla av.
Den har en starkt ärftlig medfödd instinkt att valla får och andra husdjur både på öppna fält och i trånga utrymmen.
Dåligt temperament, stresskänslighet, nervositet eller aggressivitet är otypiska och därmed icke önskvärda.


Exteriör: Working Kelpien år en medelstor, något lätt byggd, smidig och välmusklad hund, som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete.På grund av sambandet mellan kroppsbyggnad och rörelser är det väsentligt att Working Kelpien har en sund byggnad. Särskild vikt bör läggas vid detaljer i byggnaden som påverkar rörelserna.

WORKING KELPIEN ÄR EN ARBETANDE VALLHUND OCH SKALL BEDÖMAS DÄREFTER.


RÖRELSER 

Rörelserna skall vara fria, flytande och lätta med god steglängd och en tendens att placera fötterna närmare "enkelt spår" ju mer tempot ökar.
Det måste finnas förmåga till de nedhukande, smygande rörelser som krävs i vallningsarbetet och plötsliga vändningar i hög fart.
På grund av den förlust i effektivitet som dåliga rörelser medför måste tendens till tunga stötiga rörelser, lösa bogar eller bundna rörelser betraktas som icke önskvärda.


HUVUD

Working Kelpien har en lätt rundad skalle, bred mellan upprättstående öron med pannan svagt rundad mot ett tydligt stop. Nosen medellång och avsmalnande mot nosspetsen. För mycket vikt skall ej läggas vid detaljerna.


TÄNDER

Tänderna skall vara sunda, starka med jämna avstånd. Saxbett. Underbett, överbett eller onormalt antal tänder är icke önskvärt.


ÖGON

Ögonens placering i skallen skall tillåta vidaste möjliga synfält utan att hunden vänder på huvudet. De skall vara ovala, medelstora och brett placerade med ett vänligt, intelligent och ivrigt uttryck. Från skönhetssynpunkt är det mest tilltalande om ögonfärgen harmonierar med färgen på pälsen, men för mycket vikt skall ej läggas vid ögonfärgen, placeringen är viktigare. Små ögon, fel placerade, är icke önskvärda.


ÖRON

Öronen skall vara av medelstorlek, brett placerade, upprättstående, utåtställda samt avsmalnande till en spets. Insidan behårad för att hindra att främmande föremål kommer in. Det skall finnas markerad rörlighet för att hunden skall kunna uppfånga ljud med minsta möjliga huvudrörelse.


HALS

Ganska lång, stark och lätt välvd, gradvis övergående i skulderpartiet, Felaktiga anfästningar vid huvud eller skuldror samt kort tjock tjurnacke icke önskvärda fel i byggnaden.


FRAMDEL

Skuldror: Skuldrorna skall vara torra och muskulösa med långt, sluttande skulderblad ansatt i ungefär 45° vinkel mot marken, tätt ansatta vid manken. Överarmen bildar nära 90° vinkel mot skulderbladet och har lämpligt vinkelförhållande mot underarmen, med armbågarna parallella med kroppen. Särskild vikt skall läggas vid den sluttande skuldran. Skuldror som är placerade för långt fram och raka (stupande) skuldror påverkar balansen och hindrar fria rörelser. De skall betraktas som allvarliga fel.

Framben: Torra, muskulösa med stark men smäcker benstomme och helt raka sedda framifrån. Benlängden från armbågen till marken bör vara ungefär lika med avståndet från marken till bröstkorgens underkant, med företräde för längre framför kortare framben. Mellanhanden skall visa en lätt vinkel mot underarmen sedd från sidan.

Tassar: Framtassarna är runda, starka med djupa trampdynor och rörliga väl välvda tår med starka korta klor för att tillåta hunden att anpassa sig efter olika typer av markyta. Tårnas slutenhet får ej överdrivas.

KROPP

Bröstkorgen: skall vara djup med väl välvda revben med en överlinje som uppvisar en höjning vid manken (för att ge tillräcklig rörelsefrihet åt framdelen) och ett starkt välmusklat ländparti som sluttar mot svansroten. Tendenser till "rak överlinje" är icke änskvärda.

Längd- höjdförhållande: Kroppens längd förhåller sig ill höjden som 10 till 9. Det är bättre för en hund om den är för lång än för kort. Tendenser till kvadratiskhet är mindre önskvärda hos en arbetande vallhund. Bröstkorg: Sedd från sidan skall bröstkorgen vara djup. Spetsen av bröstbenet skall synas framför bogbladets och överarmens föreningspunkt. Bröstkorgens underlinje skall kröka neråt från bröstbenspetsen till nedanför och något framför armbågen, sedan förbli vågrät till 8:e revbenet innan den fortsätter i en fortgående båge uppåt mot flanken. På grund av effekten på hjärt-lungutrymmet är avvikelser i byggnaden i detta avseende absolut icke önskvärda.


BAKDEL

Bred och stark med ganska långt sluttande kors. Lårbenet skall vara ansatt mot bäckenet i en vinkel som motsvarar skulderbladets. Sedd från sidan skall korsets och svansens överlinje bilda en mjuk båge när hunden är i vila. Knäleden skall vara välvinklad, hasorna ganska korta och parallella sedda bakifrån. Särskild vikt skall läggas vid knäledsvinkeln och varje tendens till raka knän skall anses icke önskvärda, liksom kohasighet och hjulbenthet.

Tassar: Baktassarna skall vara något avlånga jämfört med framtassarna, starka och djupa i trampdynorna med rörliga väl välvda tår och starka korta klor för att ge hunden maximalt påskjut på olika underlag. Utåt- eller inåtvända tår är mindre önskvärda.

Svans: Sett från sidan skall svansfästet vara ganska lågt. Då hunden är i vila skall svansen hänga i en lätt båge och nå till hasen - hellre längre än kortare. Eftersom, svansen fungerar som motvikt under arbetet är alltför högt ansatta, korta, vridna, sneda eller krokiga svansar mindre önskvärda.


STORLEK

Medelstor.


PÄLS

Ytterpälsen skall vara ganska kort, flat, rak och väderbeständig med eller utan underull. På huvudet, öronen, tassarna och benen skall håret vara kort. Pälsen kan vara något längre på halsen, baksidan av låren och undersidan av svansen så att den bildar en borste.


FÄRGER

Alla färger som historiskt sett hör hemma med rasens utveckling. Till exempel:

  1. svart med eller utan tan
  2. röd, varierande från choklad till ljust röd, med eller utan tan
  3. blå, varierande från mörk till ljus, med eller utan tan
  4. fawn, varierande från mörk till ljus, med eller utan tan
  5. tan-färg, varierande från mörk till cream
Tan-tecknen varierar från mörk tan till cream och förekommer i varierande utsträckning. Vita tecken förekommer men är mindre önskvärda. Färgbeteckningarna på stamtavlorna blir alltså: svart, black and tan, röd, red and tan, blå, blue and tan, fawn, fawn and tan och cream.