De första Kelpiena som kom till Sverige år 1973, kom från utställningslinjerna, fast de hade en del Working Kelpie i stamtavlan i 5:e led, vilket inte är så märkligt eftersom kelpierasen då ännu inte var definitivt splittrad.

En av dem, hanhunden Byrosi Barkem visade faktiskt en del vallanlag.

Han lyckades få ett 2:a pris på vallhundstävling ÖK, men den tidens ÖK-tävlingar var helt annorlunda.
Han fick arbeta med en större flock, ett tjugotal djur, vilket passade honom bättre än dagens tävlingar skulle ha gjort.
Parad med Working Kelpie-tiken Elfinvale Almira gav han många goda arbetande avkomlingar både på bruks- och vallsidan.

  Byrosi Barkem

Under 1975 skickade Tim Austin, Elfinvale Kelpies, nio Working Kelpies till olika köpare i Sverige. Av dessa var det bara tre som var kennelklubbsregisterade , men på initiativ av enskilda uppfödare lyckades det efter två års ansökningar att få dispens för de övriga.
Tyvärr kom de inte att användas i aveln i någon större utsträckning, det var endast en tik, Elfinvale Vaksam, som lämnade någon avkomma som gick vidare i avel. Parad med Elfinvale Hyland, som 1981 importerats av Stormkappan, lämnade hon bl a en tikvalp, Dulcie, som producerade 24 valpar varav ett flertal meriterade sig på olika prov. I en kull på 7 valpar efter Avenpart Colligen, finner vi t ex Stormkappans Boomerang, som fick topplaceringar i SK (segrarklass) på såväl får- som nöttävlingar, och Stormkappans Biara , 2:a pris ÖK, själv mor till 6 godkända vallhundar.

Stormkappans Boomerang

De här första hundarna var alla registrerade i ANKC (australiska kennelklubben) - även Working Kelpie tikarna - och blev registrerade i Svenska Kennelklubbens (SKK) normala S-register som Australian Kelpie tillsammans med hundar från utställningslinjerna.
Det dröjde till 1983 innan. det kom några importer som var registrerade i Working Kelpie Council (WKC). Då kom Tim Austin från Australien och drog ut på en turné runt Sverige och Norge och gjorde vallningsuppvisningar. Han hade med sig 11 hundar varav en dräktig tik.
Två av de vuxna och tre av valparna stannade kvar i Sverige, de andra hamnade i Norge. Endast de två vuxna var ANKC-registrerade men inte de övriga, vilket skapade problem, eftersom SKK inte accepterade WKCs stamtavlor.
Emellertid visade det sig att det gick bra att registrera dem i Norge, och sedan ta in dem i Sverige, för då hade de stamtavlor från Norsk Kennel Klubb, vilka accepterades av SKK. Detta ledde dock i sin tur till nya problem, för de blev alla registrerad som Australian Kelpie trots att de var Working Kelpies.

En av de valpar som kom hit på detta sätt skulle sedan bli Sveriges mest använda Working Kelpiehane. Han hette egentligen Elfinvale Justin, men registrerades i Norge under namnet Norinvale Justin.
Han blev också den första Working Kelpien som erövrade Vallhundschampionat och hävdade sig på SM (3:e plats på SM nöt), och han fick sammanlagt 75 avkomlingar. Många av dessa tävlade framgångsrikt på vallhundsprov och bäst av dem lyckades Nerunder Eva som också blev Vallhundschampion och deltog i SM.

Vi fann oss alltså i början av 1980-talet stå inför samma problem här i Sverige, som man gjorde i Australien tjugo år tidigare - djurägarna här trodde att alla kelpies var vallhundar - alla var ju registerade i samma register - och köpte fel valpar och blev besvikna och rasen fick dåligt rykte.

En grupp Working Kelpie-entusiaster samlades då i mars 1984 och bildade Nordiska Working Kelpie Rådet (NWKR) för att bevara de ursprungliga linjernas vallningsegenskaper och förhindra att rasen gick samma öde till mötes som drabbat andra f.d. vallhundsraser - att bli vallhundar bara till namnet.

Under slutet på 80-talet och 90-talet började en del av de nya importerna visa sig framgångsrikt ute på tävlingsbanorna.Så småningom började vallhundsfolket inse att det fanns två sorters Kelpies och Working Kelpien började bli accepterad inom SVaK (Svenska Vallhundklubben).

Klubben arbetade hela tiden också aktivt på att få Working Kelpien registrerad hos SKK i ett separat register men inte förrän de nordiska kennelklubbarna enades om möjligheten att öppna annexregister, kunde detta arbete krönas med framgång.
År 2000 godkände SKK Working Kelpien som separat ras och började registrera den i sitt Annexregister under rasnamnet australian stock dog / working kelpie.
I samband med detta anslöts klubben till SKK och klubbnamnet ändrades till SVENSKA WORKING KELPIE KLUBBEN (SWKK), Rasklubb för australian stock dog / working kelpie.
Därmed kunde man också börja omregistrera de Working Kelpies som registrerats i S-registret som australian kelpie till det nya registret. Hittills har inte mer än 328 hundar förts över, men det kommer att finnas möjligheter även framöver att göra detta.